... (2)

Kanske var det ett moln
Regn slickar hela staden
Dom säger att jag varit trasig
Kostymen den skaver
Genom staden bland husen
Fyll mig med luft igen
Låt mig gå i bitar
Rakt genom smutsen

Väntan alltid denna väntan
Du faller handlöst framför mig
En bänkrad i en rastlös sen april
Du liknar döden, drömmens syster
En isig vind över vattnet bär
Du kom till mig mitt i en dröm
Månen hänger lågt
Och dom säger att stan har blivit tyst och ful

Gissa vilka vi tänker på idag..

Tanken slog mig, när vi förtärde pannkakor i den bullriga datasalen, att Armin och Henrik delar bostad. Jag började måla upp en liten värld åt dem, så här kommer den !

Henrik och Armin
I den lilla lägenheten så levde ett litet udda par, som delade 90cms sängen med vördnad för varandra. De respekterade varandras nycker och infall och levde sitt liv sida vid sida. Henrik var mannen i hushållet och han drog in pengar till deras kassa. Han var lång och smal, med en liten svart mustsach på den ofta darrande överläppen. Hans händer var smala och knotiga av alla tangentbordsknappar han dagligen tryckte på. Henrik klädde sig nästan alltid i kostymer, som Armin med kärlek strök och vaskade åt honom. Henrik brukade se på sin hustru med stolthet, hon var en bra hushållskötare. Armin satt vid det lilla sminkbordet och borstade sina korkskruvslockar och satte på lite rosenvatten för att det skulle dofta fräscht. Han ansade sina alltför grova ögonbryn och lät mascaran göra hans ögonfransar längre. Han pudrade sin näsa och sneglade på Henrik som försökte lösa ett korsord i ljuset av en kandelaber. Det var länge sen nu. Armin kom på sig med att längta tillbaka till på den tiden de skrattade tillsammans, då inte allting hade varit planerat. Armin knöt det vita lilla förklädet runt sin midja och började förbereda frukosten. Henrik ville ha två stekta ägg och bacon på onsdagar. När Henrik fått sin frukost så var Armin nöjd. Han kunde knapra på stt dietpiller och känna sig tillfredställd. Henrik kysste Armin hejdå och drog till jobbet. Henrik brukade cykla till jobbet för miljöns skull. Armin gick runt på dagen och dammade hallen, strök Henriks skjortor, och ibland så kastade han en blick i Damernas Allehanda. Vad skulle det bli för middag? Armin gick ner på ICA en sväng, och pratade med de andra fruarna om deras mäns nycker och förehavanden. Armin var särskilt god vän med Isak, som var gift med Martin. Isak hade en förkärlek till Orchideer, detta var dock Armin lite less på. Isak frågade försiktigt om middag på fredag vore en bra ide? Armin våndades lite, men tackade ja. Man måste ju vara trevlig. Männen kunde prata affärer och Armin och Isak kunde prata, ja. Orchideer. Armin köpte en liten stek som han tillagade under dagen med största omsorg. Armin stod med det vita förklädet om sig, och gjorde potatismos, när Henrik kom in genom dörren. Han ställde sig bakom Armin och kysste honom lätt i nacken. Armin kände hur det ryste i hela kroppen. Henrik hade så manlig röst. Henrik lekte lite med korkskruvarna och frågade vad som serverades till middagen. Armin ställde genast fram karotterna med mat. De intog middagen under tystnad. Allt som var sagt var sagt. Henrik berättade at than skulle på affärsresa till Stockholm nästa månad. Skriv upp det i kalendern förmanade han Armin. Armin log lydigt.Armin berättae om mötet med Martins fru och att de var bjudna på middag. Henrik suckade. Helst hade han bara velat vara hemma och mysa med Armin. Men man måstet ju ställa upp.  Plötsligt ställde sig Armin upp och slet av sig förklädet. Korkskruvslockarna fladdrade i vinden. NU FÅR DET VARA NOG NU DRAR VI TILL PAKISTAN OCH LEVER RÖVARE! och det gjorde dem.  Sen levde de lyckliga ett tag i alla fall tills Henrik sålde Armin för 7 kameler och en liter brännvin.




Eli!!!



För att inte använda detta som utpressingsmaterial i skaffandet av facebook, och för att det är Elli, och för att jag kan... osv osv...
/Bertil

RSS 2.0