... (2)

Kanske var det ett moln
Regn slickar hela staden
Dom säger att jag varit trasig
Kostymen den skaver
Genom staden bland husen
Fyll mig med luft igen
Låt mig gå i bitar
Rakt genom smutsen

Väntan alltid denna väntan
Du faller handlöst framför mig
En bänkrad i en rastlös sen april
Du liknar döden, drömmens syster
En isig vind över vattnet bär
Du kom till mig mitt i en dröm
Månen hänger lågt
Och dom säger att stan har blivit tyst och ful

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0