dpnollsju

Det var en gång en liten flicka som hade tappat bort sin lilla, lilla katt, som hade tre gula tänder och fula kopparstick föreställande chokladätande adelsdamer med risigt hår. Den jovialiske atikvaristen fnös och sade: Du hör misann hemma på ett kollektiv tillsammans med andra desillusionerade protagonister, som inte heller fick sin del av kakan. Men det gör detsamma. Är man med i leken, så får man peta sig i näsan med en pinne! Inga händer får användas tänkte programledaren för melodifestivalen som just poppat upp. Hennes skratt ekade och hennes falska grin bad publiken om ett stillastående tåg som längtar tillbaka till obrutna järnvägar mellan Peking och Vladivostok i urgamla sovjetiska trollskogar där man dimmiga vårkvällar kan skönja allehanda otyg med Lenin-pins fastnålade gröna mamelucker! En enhörning tittade fram och dess gröna leende varslade om ilska över den amerikanska imperialistiska utrikespolitiken. "Allt makt åt Douglas Coupland!" ljöd ropen från massorna på torget i Undersäng, ty det vad allmän praxis bland dammråttorna att alltid bjuda hudflagor åt grannen till vänster först. Men felet var oåterkalligt och det sista som uppfattades var giljotinens mjuka svichande.

/